Det är ISIS-lik överallt, rapport från striderna i Kobane

Kontro kan idag publicera en unik rapport inifrån kampen mot ISIS i byarna runt staden Kobane.

I centrala Kobane är förödelsen enorm, omkring sjuttio procent av staden är i ruiner och det ligger lik och odetonerade bomber överallt.  Där går det inte att bo här, civila får inte ens komma in i större delen staden. Civila får vistas på de resterande trettio procent som inte är lika förstört. Man kan inte röra någonting eftersom ISIS på många ställen lämnat bomber bland leksaker, bakom dörrar eller i toaletter. Därför kan inte YPG (de syriska kurdernas försvarsstyrkor) släppa in folk där.

Förödels Stridsvagn

I flera byar utanför staden pågår häftiga strider mellan kurdiska krigare, framförallt YPG mot ISIS. Vi har också väldigt bra hjälp från Peshmerga (Irakiska kurders styrkor) som betyder mycket både moraliskt och praktiskt.

Våra killar och tjejer attackerar byar som tagits av ISIS. Det var så vi tillfångatog den här Abu Hamza Al Turkie. Han är från Turkiet och är en högt uppsatt emir, övriga som var med honom dödades, bara emiren tog vi som gisslan. Han gav upp och var rädd och vi tog honom som gisslan för att ta reda på lite mer information. Så nu sitter han i vår arrest. Då när vi tog honom såg han ut som en kyckling och bara bönade: ”broder, broder”. Men han och hans män har slaktat många kurdiska män, kvinnor och barn. De här människorna är våldtäktsmän och pedofiler. De har begått alla slags kriminella handlingar man kan tänka sig. Inte bara mot oss kurder utan mot alawiter, mot shiiter, mot kristna, syrianer, armenier – alla. Nu har vi lyckats mota bort dem från ett jättestort område och vi fortsätter att rycka fram. Igår var det jättemycket regn så vi stannade av en aning. Det blev svårt att ta sig fram, men vi har lyckats ta tillbaka och befria närmare 180 byar. Om ni tänker er från Kobane mot den turkiska gränsen mot Irak så har vi kommit ungefär 45 kilometer längs den turkiska gränsen, och åt andra hållet längs gränsen där har vi kommit fram drygt 20 kilometer och det var där vi grep den här Abu Hamza.

Vi rycker fram snabbt och ISIS har blivit panikslagna, de höga hönsen har stuckit och lämnat de vanliga efter sig, så det var tur att vi fick tag i den där Abu Hamza, det var nära gränsen så han planerade kanske att fly till Turkiet. Många av dem flyr till Turkiet, andra mot Raqqah (ISIS huvudfäste reds. anm.) där finns det byggnader djupt inne i bergen som flygvapen inte kan slå ut. Många av dem har kidnappat flickor som de tvingat bli deras fruar, en del har tagit fyra-fem stycken som de tagit med sig under flykten. Från Kobane mot Raqqa har vi avancerat nästan 37 kilometer. Regnet hindrade oss lite men vi kommer aldrig att stanna, vi kommer aldrig backa, vi går framåt ända tills de tre fronterna går ihop. Vi möter fortfarande hårt motstånd, de har ju tunga vapen, men deras tanks är utslagna och finns mest vid Raqqah och på andra sidan. Vi har vad man kan kalla antitankvapen nu som följer med våra trupper. Vi har också tunga vapen. Alla pansarfordon som befunnit sig omkring Kobane är utslagna, nu rör de sig mer med civila bilar och de som befinner sig i byarna har ju sina vapen, med raketgevär, katyushamissiler, 125mm artilleri och allt. Så det är inte slut, men vi har rensat hela Kobane och befriat ungefär 180 byar och många är omringade. En sak är säker, ISIS kommer inte därifrån levande om de inte ger upp. Vi förlåter inte, vi har förlorat väldigt många kära och de har förstört alla våra städer, våldtagit kvinnor och slaktat barn.

Dorpec med frivilliga som patrullerar Kobane

Jag har varit vid fronten, och i många byar och det fullkomligt kryllar av lik från ISIS-medlemmar. De är panikslagna nu och många flyr till den turkiska militären som skyddar dem. Alla vet att det är så, men de gör ingenting. Jag såg själv, när vi jagade några hur de lyckades springa till turkiska militärfordon vid gränsen, som släppte in dem och körde därifrån. Många har kommit in från Turkiet från början, de är utbildade i Turkiet. Det är inte vem som helst som kan köra en tank. Det behövs minst tre personer; en kör, en laddar och den tredje mäter avstånd. Det krävs kunnande. Jag skulle aldrig kunna köra en sådan. Kalashnikov, bixis och vanliga vapen, det kan man lära sig på någon dag. Men ISIS har tillgång till artilleri med GPS och rörbomber som de kan skjuta från tio kilometer. Som tur är exploderar inte alla. Det är tusentals bomber som ligger på gatorna i Kobane som inte exploderat. Vi har folk, antibombgrupper, som plockar bort det de kan och samtidigt försöker de rensa bort liken. Det ligger Daeshlik (ISIS-lik) överallt. Vi räknar över 6000 dödade ISIS-medlemmar bara i Kobane, så de satsade ganska hårt på att inta Kobane, men som tur är gjorde YPG-soldaterna en heroisk insats för att hålla dem tillbaka.

Nu är målet att stänga av luckorna mot den turkiska gränsen, Daesh ska inte ha någon gräns mot Turkiet, vi ska stänga av hela den gränsen. Lyckas vi med det så innebär det deras död eftersom det är Turkiet som förser dem med mat, vapen och allting. De skickar fyra långtradare med enbart Red Bull till dem, förutom allt annat inklusive tungt artilleri. Det här är allmänt känt. Så vi måste stänga gränsen till varje pris och vi lämnar aldrig våra poster, när vi intar någonting fyller vi på med krigare direkt.

Ömer

Vi har nya krigare som kommer varje dag. De kommer från alla håll och kanter, även många civila från byar vi har befriat ansluter sig till oss. Det kommer folk från Europa, inte bara kurder, jag har sett spanjorer, engelsmän, israeler, amerikaner och en belgare. De kommer för att de vill kämpa för mänskligheten. Det ISIS gör går emot att vara människa, så de kommer för mänsklighetens skull. Häromdagen blev en av våra ledare inbjuden till Frankrikes president, och att hon blev bjuden dit betyder väldigt mycket för oss. Det är ett erkännande. Vi vill ha omvärldens stöd.

Även folk som bor i Daesh-kontrollerade områden hör av sig och ger information och frågar hur de kan hjälpa oss. Men våra ledare är försiktiga eftersom vi inte vill hamna i någon fälla. Peshmerga kommer varje månad med vapen och 150 nya soldater som de byter ut så andra kan vila upp sig. Sedan får vi också mer vapen som de lämnar när vi befriar nya områden. Det här har också inneburit att irakiska, syriska, turkiska och iranska kurder står förenade. Det är första gången vi alla enas. Vi ser framförallt att de civila är väldigt glada över oss. Om vi kan fortsätta att vara enade så blir vi starka. Vi är ett krigarfolk och vi ger oss inte. PKK har fyrtio års erfarenhet. Vi kan kriga.

Folk i Kobane

(Dorpec Kobane är från Stockholm och befinner sig i området som observatör och stöd till de kurdiska soldaterna)

DelaShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone
Live Support