Svartenbrandt tillbaka efter en mardröm …

Så var det dags igen. Vad hände egentligen. Mordförsök eller inte? Det är en så ofattbar mardröm som inträffade att det här kommer att ta mycket lång tid att bearbeta och komma över. Jag vill inte gå in på vad som hände. Men för media var det givet, där finns ingen vilja att ens försöka ta reda på vad som hänt. Mordförsök, grovt vapenbrott, Svartenbrandt ... Där kunde man läsa att nu var det dags igen. Asgamarna sitter samlade och tittar på liket.

Jag skrev mitt testamente i häktescellen och lämnade till min advokat . Jag hade givit upp! Jag gav upp mitt liv där i cellen. Jag skulle ju gifta mig med min blivande hustru, denna blomma ifrån Bergslagen. Jag skulle verkligen få återvända till ett riktigt liv och slippa rädsla och lögner. Det var verkligen det jag ville. Istället händer något helt annat. Helt krossad ger jag upp och inser att mitt liv är slut! Än en gång skulle jag dömas till ett långt frihetsstraff. Jag är 70 år och fullmatad med cellgifter för att bekämpa en elakartad cancer. Detta var liksom grädden på moset. En klar röst ekade i mitt medvetande där jag satt i cellen: Nu ska du dö din jävel…

Jag lämnade testamentet till min advokat kl. 12.00 – exakt en halvtimme före det sista polisförhöret skulle hållas. Han såg inte ens förvånad ut. Efter förhöret återvände jag till cellen. Allt detta sker den 7 juli 2015. Jag satt i min cell, på min säng och bad. Jag har alltid varit en grubblare och smygreligiös. I mörka stunder har det alltid funnits en längtan till det ”gudomliga”. Och något mörkare ögonblick än detta har jag aldrig erfarit. Plötsligt öppnades celldörren – där stod häktets absolut snällaste vakt med ett brett leende: ”Ferm, packa, du ska ut!!”
Trettio minuter senare stod jag på gatan utanför polishuset/häktet i Örebro fullständigt omtöcknad. Mardömmen hade på en sekund förvandlats till ren lycka. Jag förstod ingenting! Från död till liv! Jag sprang från stationen i Kopparberg ända hem – jag kommer in på gården och vet inte om HON är hemma. Då i detta ögonblick av hjälplös förvirring såg jag Lenas ansikte på balkongen. Jag hörde bara att hon skrek till av glädje sedan stod jag i tamburen – och vi kramades och grät …FB_IMG_1438107099513

Det var en jobbig händelse som jag nu vill lämna bakom mig. Jag är seriös i min ambition att leva i ärlighet och uppriktighet. Folk får tro det eller ej. Efter denna händelse skrev jag tillochmed ett brev till polismyndigheten där jag bad om ursäkt för mitt beteende vid gripandet. Det kan ni läsa HÄR.

Idag är mitt mål att en begrava den ökände Svartenbrandt i mina föreläsningar som jag sätter igång med nästa vecka. Tid och plats publiceras på facebooksidan HÄR

Jag kommer också att fortsätta denna blogg här, men i videoformat. Vi ses!

DelaShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone
Live Support